Jag saknar dig pappa! ..9år är lång tid.. eller hur?

Jag är inte på topp idag, mitt humör svänger, ena stunden är jag glad och pigg, mig själv helt enkelt, nästa stund är jag ledsen, nedstämd och känner mig dyster, men jag har sånna här dagar, iallafall en gång per år, oftast någon gång till. Men det har en naturlig förklaring och orsak. På dagen idag för 9år sen, förändrades mitt liv radikalt, och inte till det bättre, hela världen rasad samman på mindre än 24 timmar, min pappa dog, han blev 58år gammal, dog av en hjärnblödning, det är 9år sen, nio år, det känns som igår. Saknaden är fortfarande lika stor, och smärtan, även om man lärt sig att leva med det, anpassat sig, jag kommer aldrig att sluta sakna min pappa. ALDRIG!

Min pappa tyckte mycket om trav, det var bredvid honom i tips hörnan på tobaks affären allt började för så länge sen, jag fick hjälpa pappa att välja ut hästar, jag var säkert bara 7-8 år första gången. Jag minns inte alls vilka jag valde ut eller vem som körde, men några namn som jag minns från tidigt i mitt travliv är Veijo Heiskanen och Johnny Takter, och Stig H Johansson såklart, även Olle Goop minns jag sen länge. Jag minns också att min pappa tyckte om Ås hästarna, och namnet Lejon minns jag, men jag minns inte om det var en häst, kusk eller tränare, jag har luskat i det utan större framgång, det ringer liksom ingen klocka.

Mitt liv förändrades den 17e januari 2003 och kommer aldrig mer bli sig likt. Jag var 14år gammal och kommer alltid att känna en stor sorg innom mig, jag kommer aldrig sluta sakna min pappa. Mina syskon saknar honom såklart lika mycket som jag. Vi förlorade mycket den dagen. Dom säger att tiden läker alla sår, men jag kommer föralltid vara ärrad!

Hälsningar
Sandra