Krönika: Drömmen om en häst

Knastrande Grus, Tidiga morgnar, Gnägganden, frustanden, hästar som mumsar sitt hö medan solen går upp. Tufft jobb, sena kvällar, nervositet, kärlek, glädje,drömmar och hopp, hur är det egentligen att ha en travhäst?

Tidig morgon, gruset på stallbacken knarrar under skorna. Den lilla gråa stallkatten sträcker på sig mot stallväggen och traskar sedan iväg. Dörren kärvar lite och rasslar till så där som gamla dörrar gör, jag ställer upp stalldörren och låter dom första tidiga solstrålarna komma in i det dunkla stallet. Någon av hästarna frustar till när jag kommer in. Där längst in till vänster står hon, mitt lilla bruna sto, min häst. Hon är 6år gammal och har tjänat omkring 50.000kronor på sin karriärs 8 starter,  det är väl ett hyfsat resultat för en häst i en av dom lägre klasserna? Jag ger hästarna frukost och står och njuter av ljudet av hästar som tuggar på sitt hö i morgonsolen. Medan hästarna äter färdigt gör jag iordning på all utrustning som ska med, selen, huvudlag, gammascher, lindorna som ska på hennes ben, urryckarna och allt annat. När hon ätit färdigt tar jag ut henne på gången, borstar av henne och kollar hennes ben så hon inte har slagt på sig någonstans, kollar hovarna, så det inte sitter fast nått skit någonstans, kollar så skorna sitter kvar.

Hon frustar förnöjt och svänger med den långa svarta svansen. Jag stannar upp i mitt fixande och kliar henne lite i pannan, en vit stjärn är hennes ända tecken. Vi har inte bråttom, än är det många timmar till dagens första start. Jag lindar hennes ben med dom mörkgråa benlindorna i fleecetyg, dom mjuka svarta padsen är så klart under lindorna. Mitt lilla sto står så snällt i gången medans jag fixar på. Snart är det dax att lasta, transporten står redo ute på stallbacken. Jag tar henne i grimskaftet, mörkgrått och vitt, hennes färger, och leder ut henne på stallbacken, hon går så fint och gruset knastar under hennes hovar, hon svänger med svansen och klipper med öronen där ute i friska luften. hon går på transporten utan problem och vi gör fast henne och stänger. Lastar in väskor och allt som ska mer i bilen och åker i väg. Vägen mot travbanan är inte så lång, motorväg nästan hela tiden.. i fjärran tutar ett tåg..

Tåget tutar högre och högre.. jag vaknar med ett ryck och inser att tåget är min mobil, det är dax att gå upp. Jag stänger av larmet och slår besviket med handen i knät, drömmen om en häst, var visst inget annat än just det, en dröm. Mitt lilla bruna sto med den vita stjärnan i pannan finns inte.. usch vad tråkigt tänker jag. Men kanske, kanske kommer den en gång att slå in, vem vet, jag skulle gärna ha en liten travhäst, och om jag skulle skaffa en, så skulle jag vilja ha henne i träning hos min svärfar, Lasse, och jag skulle sätta upp kuskar som Carl-Erik Lindblom, Petter Karlsson och kanske Lasse "X" Erixon, Johan Untersteiner eller varför inte Tony Wallin, han är duktig. Jag skulle gärna vilja ha Ulf Ohlsson som kusk nån gång, även Erik Adielsson, och så klart min stora favorit, Björn Goop. Men än så länge får drömmen vara en dröm...

/Sandra, inte bara travnörd, krönikör också!!