Fick en tankeställare..

eller kanske inte direkt tankeställare, utan mer tankeväckare.. kom att tänka på massa gamla grejjer iallafall..

Det var någon som, gissa vem skrev på twitter nyss? Björn Goop, konstigt va? :-p
han skrev iallafall och frågade sig varför folk facebookar och twittrar om saker utan värde och hel sanning, ja kanske inte ordagrant så men nästan.

Jag skrev ett svar, som han faktiskt retweetade, blev glad när jag såg det! :-)

Till saken, jag började tänka på en gammal kompis till mig, vi lärde känna varandra för säkert 15-16år sen, jag var nog 8år och hon är ett par år äldre så hon var nog 10. Vi bodde grannar och våra storebrorsor gick i samma klass. Hon började ljuga för mig, säkert för andra oxå. Ibörjan, dom första gångerna så tänkte jag inte på det, men ju äldre vi blev ju mer tänkte man på det, ju mer märkte man liksom.  Och hon kunde ljuga om helt oviktiga saker, saker som överhuvudtaget inte har något värde alls. Som vad hon ätit till middag, hur mycket godis hon hade hemma och sånt. oviktiga saker.

Efter ett tag så började man ju tröttna så klart, man började ju undra vad hon trodde om en, trodde hon att man gick på alla dom här rövarhistorierna? vet hon om att hon ljuger överhuvudtaget? eller ljuger hon så hon tror sig själv? Vi har verkligen varit bra vänner under åren och jag har skattat henne högt, hon är en av mina älsta vänner, men det är grymt jobbigt att umgås med en sån person som ljuger konstant. Man vet inte vad man ska tro, ibland går det att ta det med en nypa salt och skratta bort lögnerna liksom. Men tillslut blir det för mycket. Dom flesta i hennes familj är lite udda, jag vet inte om dom lider av allmänmytomani i den familjen eller om dom bara är uppfostrade så.

Summan av kardemumman är att jag tycker att det är fruktansvärt onödigt att ljuga över huvudtaget, men att ljuga om saker som helt och hållet saknar betydelse för något i världen är ommöjligt ännu onödigare. Och det är svårt att vara kompis med någon som hela tiden ljuger och tänjer på sanningen. Jag saknar dom bra stunderna med henne, vi har knappt någon kontakt i dag, men dom dåliga, dom klarar jag mig utan.

lögnerna tog nog död på den vänskapen.
/Sandra, tänkande travnörd