Pappa

Det kommer bli ett ganska annorlunda blogginlägg idag, jag ska inte skriva så mycket om trav, inte till att börja med  alla fall, idag har jag något annat att skriva om, något som ligger mig nära och som berör mig. Idag är det min pappas födelsedag, idag skulle min pappa fyllt 68år. Men jag får inte fira honom, åtminstone inte med honom. Men jag har tänkt på honom hela dagen.

Min pappa dog nämligen för ca 9½ år sen, det gick jättefort, mindre än 24 timmar från att han kom in på sjukhuset tills det var över. Jag tänker inte gå in så mycket på det men ni är välkomna att fråga om ni skulle undra något så ska jag svara. Det är tufft att förlora någon man står nära, jag tror att skillnaden är hårfin på om det är en förälder, ett syskon eller någon annan släkting, tror till och med att det är ganska nära samma att förlora ett husdjur som man håller kärt. men jag var 14år gammal när det hände, hur hanterar man en sån sak när man är 14? inte alls, man kan inte, jag fick gå och prata med kuratorer men det gjorde varken till eller från.

Jag vill egentligen inte fokusera på det tråkiga, utan på allt jag har kvar, alla minnen, egenskaper, intressen och kunskaper som jag har kvar och som jag ärvde efter min pappa. Något som min pappa gav mig och mina bröder, som vi förvaltar väl och håller högt är matlagnings intresset och till viss del kunskaper med. Han lagade alltid mat och lärde oss mycket om matlagning, idag är båda mina äldre bröder utbildade kockar, den ena på Silja Line, den andra har bytt bana och pysslar nu mer med dricka, som Öl-ansvarig på systembolaget. Själv har jag utbildat mig till restaurangbiträde med förkärlek för bageribiten. Drömmen vore att ha ett eget bageri.

Nått annat jag ärvt av min pappa, inte av honom direkt, utan mer av hans sätt att leva, är mitt sätt att leva, mitt synsätt på till exempel alkohol, jag såg vad det gjorde med honom. Jag har en bild som kanske man inte har om man inte levt med det, jag har sett baksidan av det. Jag ser inte vitsen med att dricka för att bli full, för sakens skull liksom. Den biten har jag fått av min pappa. Tack vare, eller på grund av kanske, att han var alkoholist. Men jag dömer inte honom för det, jag vet att han gjorde sitt bästa för mig och mina syskon, även om han kanske kunde ha gjort vissa saker annorlunda. Och jag är inte nykterist, jag dricker gärna då och då, i glada vänners lag som man säger.

Mitt intresse för trav, kommer lite ifrån min pappa, han spelade på hästar, jag vet inte om det var V75 eller vad det kan ha varit, men jag fick hjälpa honom att välja hästar, jag minns inga hästnamn, men jag minns att Frick, Goop, Johansson och Heiskanen är namn som jag såg i listorna. Det är ungefär det jag minns. Men jag tror att jag håller så hårt i mitt intresse och vill hålla det vid liv är lite för min pappa, att det är en sorts, länk, att det ger en känsla av att vara nära honom, fast han inte finns kvar i livet.

Dagen som förändrade mitt liv, den 17 januari 2003, jag kommer aldrig glömma den, jag kommer aldrig att glömma sorgen, smärtan och alla känslorna, hur ont det gjorde. Dom säger att tiden läker alla sår, men jag kommer alltid att vara ärrad. Jag kommer alltid att sakna min pappa, vissa dagar mer än andra. Det är svårt att gå vidare att leva efter att man gått igenom en sån här sak. Det är tufft i början men det blir bättre. Jag har lärt mig så oerhört mycket av det, man lär sig att strunta i småsaker, det är inte värt det, att livet är skört.

Jag han aldrig tala om för min pappa att jag älskade honom, och det grämer mig.. Det är mycket jag skulle vilja ha sagt, och saker som jag aldrig fick uppleva och göra med honom, men det är värst att jag aldrig fick tala om för honom vad han betydde för mig.. Så alla ni där ute, försitt inte chansen att tala om för era nära och kära vad ni känner för dom, innan det är för sent!

Grattis på födelsedagen pappa!!

Detta inlägg tillägnas alla er som förlorat någon ni håller kär!

Kram
Sandra, bara Sandra idag..