Krönika: Ibland går det åt helvete..

Ibland händer det som händer alla någon gång, men som vi inte gillar. Man sitter där med lappen i handen. Man är säker, säker på att man valt rätt hästar i alla loppen. Den här gången sitter den, "sjuan","nu ska jag ha alla rätt". tänker man.

Första loppet går, visst är man med där, man har rätt häst. "Det här går ju bra" tänker man, "Nu jävlar tar vi dom" Nästa lopp går och man spricker, luften går ur för ett ögonblick. Sen ganskar man upp sig, "Än är det ingen fara, sexorna kan också ge ganska bra pengar" tänker man och humöret är fortfarande ganska bra. Man är ganska glad fortfarande.

Och så går tredjeloppet, nit där med, fel häst vinner. Nu börjar humöret tryta, man blir lite surare och lite grinigare, man är nästan redo att ge upp men än finns det lite hopp kvar "Kanske, kanske vinner den där skrällen i nästa, den rensar bra, då kan femmorna ge en hyfsad slant iallafall" tänker man och försöker tappert att hålla humöret uppe.

Men så spricker man igen och igen och igen. När tävlingarna är slut sitter man där med ett rätt, kanske lyckades man få in ett till på slutet, men vad spelar det för roll. Man befinner sig på botten, luften har gått ur en som ett gammalt trasigt cykeldäck. Man är sur och grinig utan dess like.

I ungefär 15 minuter, sen börjar man analysera, vad var det som gick fel? Man hade ju allting klart för sig, man var ju så säker på sina spikar. Kan man verkligen analysera loppen så totalt fel? Eller var det något annat som felade? Man jagar förklaringar och syndabockar. Skyller på andra hästar tränare och kuskar, dom körde inte som jag ville. Kanske tycker man bara att det är ens eget fel? Att man borde sett, tänkt och tyckt annorlunda?
Man kan inte klandra sig själv för mycket egentligen, för man kan aldrig veta hur ett travlopp ska sluta hur mycket man än tror sig kunna och hur "solklart" det än är så händer saker i loppen som vi inte kan veta innan."Det händer ju hela tiden, sånt som aldrig händer" Sa Kerstin Granlund i Kasinofeber och nog är det så, även innom travet. Hästar som absolut inte ska kunna vinna vinner ibland och hästar som "bara ska vinna" gör inte det, dom allra travsäkraste hästarna kastar sig i galopp, nån blir påkörd och nån tappar en knäkappa eller springer av sig en sko. Kanske gör en omstart så att en storfavorit tappar fotfästet totalt? Sånt kan man inte veta.

Men hur sur och bitter man än är när man spruckit så kapitalt så brukar det som sagt gå över ganska fort. Och i slutändan så är det väl ändå skrällarna och det faktum att man faktiskt aldrig riktigt vet, oavsett vi tror och påstår som liksom är det fina i kråksången och anledningen till att vi alla älskar denna härliga sport som heter Trav!

Säger så!
/Sandra, Travnörd och Krönikör i ett och samma paket!