Det pratas så mycket nu, om sporten och spelet. Omättningen minskar, publiken sviker, och sporten blir lidande. Vad ska man göra för att få fart på travsporten igen, få fler hästägare, mera spelare och mer publik m.m. Högre vinstpengar säger vissa, ändra på tävlingsdagarna, ta bort lunchtravet, säger någon, det finns många förslag. Och det finns säkert många bra förslag, på hur man ska vända trenden.
Men det känns som att någonting glöms bort i prat om pengar, spelare, omsättning och annat. Kärleken! Passionen, känslorna. Det där som gör att man älskar travsporten i första hand och spelet sen. Man måste visa folk hur underbart det kan vara med travsport, inte bara loppen utan allt annat med.Stämningen som alltsom oftast är på stallbacken, men desto mindre på åskådarsidan, det är först när man är sporten nära som man börjar älska den på riktigt, att gå igenom ett stall där hästarna står och äter och höra deras mumsanden och frustanden. Att stå och se på när en häst blir selad, att känna på hästarna, en silkeslen mule under fingarna, doften av varm häst. Det måste upplevas.
Att bara få folk att spela mera, det ökar omsättningen och räcker för den biten, för stunden, men för att folk ska våga bli hästägare, går det nog inte att locka med VM i V75, då måste man satsa på något annat. Jag kan inte mycket om företagande, jag kan lite bokföring, det är nog det ända. Men jag kan tänka så pass långt, som att det krävs mer än att spela några gånger på trav för att man ska bli riktigt fast, men det är väl en början, för vissa, för dom som börjar med Harry Boy och som sen vågar ta steget från tv-soffan till travbanan, och har man väl kommit dit, så är steget betydligt kortare sen, om man fastnar. Om man förälskar sig i travsporten. Som jag gjorde, allra första gången jag var på trav. Och den kärleken består och är starkare än någonsin.
Publiken sviker, varför gör den det? Det finns nog många saker som spelar in tror jag, en sak som jag själv tycker och vet att andra också gör, är priserna, priserna på mat och liknande, det är för dyrt helt enkelt, man kan inte åka en hel familj, kostnaderna om alla ska ha korv/hamburgare, dricka, godis, glass m.m. man har inte råd helt enkelt om man är några stycken. Jag tror att man lägger för stort fokus på aktiviteter runt om, tjejkvällar, artister och sånt och för lite på sporten i sig, man måste få publiken närmre sporten, när man är på åskådarsidan känner man sig inte direkt nära sporten. Jag vet att många banor ordnar guidade turer på stallbacken och så, det tror jag är bra, så att publiken får komma närmre, man får se hur det är på stallbacken, se hur hästarna har det och så.
Jag tror att man ofta lägger fokus på bara en del, när man egentligen måste se helheten, det är lätt för dom som sitter högst uppe i toppen att säga vad som behöver göras. Men vet dom egentligen vad dom pratar om? Inte bara innom travsport utan överallt egentligen. Vet cheferna vad som händer längst nere i pyraminden, hur det funkar nere på golvet? Den bästa chefen tror jag är han eller hon som har varit längst nere andra änden någon gång, som vet hur det är att vara aktiv innom travet till exempel. Som vet vad det vill säga att jobba dygnet runt, resa massa hundra mil, jobba i alla väder, som vet vad som gör travet möjligt.
Jag tycker och tror också att man måste lägga större fokus på ägarna och uppfödarna än vad man gör idag, se till att dom också får sin stund i rampljuset. Kanske försöka öka uppfödarpremier och liknande. Andelshästar verkar öka, och det tror jag är bra, om fler kan vara med och deläga blir det billigare för varje delägare och fler har råd att äga ett bakben eller kanske ett öra.
Allting hänger ihop i ett enda stort kretslopp, även innom travet, alla delarna behövs, hästägarna, uppfödarna, tränarna/kuskarna, spelarna, alla är beroende av varandra, och man måste se till att varje liten del fungerar för att hela maskineriet ska fungera. Och någonstans tror jag, att kärleken till sporten är oljan i maskineriet. Passionen och kärleken måste vara drivkraften, pengarna är också viktigt så klart.
För att travsporten ska leva vidare måste man uppmuntra och visa uppskattning till alla dom som gör sporten möjlig, alla som föder upp, äger, tränar hästar och framför allt och mycket mer, till alla skötarna, som , ursäkta ordvitsen, verkligen gör ett hästjobb. Och varför gör dom det tro? Om det bara vore för att tjäna pengar, så skulle dom nog inte jobba dygnet runt i alla väder, nej där har vi det igen, kärleken.
Jag vet inte, men jag tror att nästan alla som jobbar aktivt med travsport, dvs, skötare, tränare, kuskar, uppfödare m.m. älskar sporten, det måste vara den största drivkraften, pengar är säkert också en drivkraft, men man måste verkligen älska travet för att göra det jobb alla dom här gör. Och det beundrar jag dom för. var ända en av dom!
I all strävan efter att öka omsättningen, få fart på spelet, få mer publik, få travet på rätt köl. "Var med i VM i V75", "Säg bara Harry Boy", "man måste inte kunna något för att bli rik på hästar". Men det allra viktigaste glöms bort i jakten på ökad omsättning. Kärleken. Gör inte det, glöm inte kärleken!
För att Travsporten ska leva vidare och frodas, måste kärleken till sporten vara större än kärleken till spelet.
Det är iallafall vad jag tror!
/Sandra, Travälskande travnörd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar