Krönika: Om spelberoende..

Som ni säkert vet om ni läst min blogg eller följt mig på twitter så spelar jag inte så mycket på travet, fast jag älskar att tippa. Det finns flera orsaker till det. Jag har inte ekonomi till att spela särskillt mycket mer än jag gör, men jag skulle väl säkert ha råd att spela lite mer än vad jag gör.

Men det är inte bara det, det finns en orsak till, jag är rädd, rädd för att inte kunna sluta i tid, för att jag ska lyckas vinna lite och sen spela mer och mer. Jag är rädd för att bli spelberoende. Låter kanske konstigt i era öron. Man blir väl inte bara beroende hur som helst. Nej kanske inte. Jag vet inte.

Men helt grundlöst är det inte, det har alltid funnits olika typer av beroenden i min släkt och i min familj, allt ifrån alkoholism till sockerberoende och även  lite spelberoende. Min pappa var både alkoholist och spelberoende, jag vet inte hur allvarligt spelberoendet var, men han spelade på det mesta som gick att spela på, hästar, hundar, fotboll, hockey och även på Jack Vegas automaterna på krogen.

Min pappa dog när jag var 14år, men det är en helt annan historia. Saken är den, att jag vet inte hur pass ärftligt beroende är. Och oavsett om det är genetiskt ärftligt eller så blir man ju präglad av sina föräldrar, släkt och folk omkring sig som man växer upp med. Till exempel så dricker jag väldigt sällan några mängder, jag ser inget nöje i att supa sig full. Det kommer sig av att jag vuxit upp med alkoholismen nära inpå mig. Andra som växer upp med det blir påverkade på andra sätt. Det skulle jag också kunna berätta mer om, en annan gång.

Alla blir vi ju påverkade på olika sätt av olika saker, jag har blivit ganska försiktig av mig, försiktig med drickande, försiktig med spelande. Men jag har ganska stark självdisciplin och vet att jag kan begränsa mig själv.

Kanske har jag lite väl stark självdisciplin, kanske borde jag kunna lätta mina egna tyglar lite mer. Kanske skulle det inte vara någon fara. Men jag vågar inte det, så jag är glad att jag inte har råd att spela så mycket mer än jag gör. Då har jag inte medel till att göra något jag får ångra. Nu är det ju inte säkert att jag ens har en beroende personlighet. Ellar om beroende är särskillt ärftligt egentligen. Men min släkthistoria talar sitt tydliga språk på den punkten och för mig känns det bättre att bara ta det lugnt.

Nu vet ni lite mer, om mig och om varför jag inte spelar så mycket, jag älskar att tippa och jag älskar travsporten. Men jag bär en rädsla innom mig och den vill jag sluta inne där. Jag håller mig till mina enstaka tior, vinnare och plats här och där, tvillingar, och nån V75a tillsammans med familjen ibland.

/Sandra