Knappt hinner nyårsraketerna sluta smälla innan det börjar räknas nedåt mot Elitloppet och även andra stora lopp under våren. Och direkt börjat tjatet, tjatet om vilka hästar som ska vara med och vem som ska vinna. Disskusion och prat har jag inget emot, absolut inte, klart man ska spekulera!
Det jag inte gillar, är nått som upprepas gång på gång med olika hästar. Förra året var det "Sanity: Drömmen om Elitloppet" som skulle ältas och tjatas ut varenda travsändning. Jag gillade Sanity från början. Men när man sett 711 reportage om hästen, med skötare och tränare m.fl., som egentligen inte sagt så mycket, utan i stort sätt bara är upprepningar, så börjar man tröttna, man får en lätt avsmak i munnen bara av att läsa namnet Sanity. Och nu börjar det närma sig stora lopp, och direkt börjar det pratas, och jag mår nästan illa.
Och hur gick det för Sanity i elitloppet förra året? "Folkets häst" upptjatad och skruten till max, klappar igenom totalt i försöket. Och kommer inte ens till final.
Maharajah är en annan häst som blivit uppskruten och uttjatad. Hur många gånger är det nu han ska ha vunnit Prix d´Amerique? Och det eviga tjatet så fort han är ute på banan om hur fin har ser ut. Varje gång är det samma visa " Han har aldrig sett finare ut" eller " han ser mer slimmad ut än nånsin". Det råder ingen tvekan om att "Marre" är en bra häst, det motsätter jag mig inte på något vis. Men frågan är om han är SÅ bra. Åtminstone numer. Och det är ju inte hans fel att han blir upptjatad så fort han får sele på sig. Jag brukade älska Maharajah, längtade till att få se honom på banan.
Så är det tyvärr inte längre, han kom tillbaka en gång efter uppehåll, jag vet inte om han varit skadad eller hur det var, den gången hoppade han kråka på banan samtidigt som alla sa att han såg finare ut än nånsin, där någonstans tappade han sin stjärnstatus för mig. Och det är inte hans fel. Jag vet inte vems fel det är egentligen heller.
Vem är det som tjatar hål i huvudet på oss med vissa hästar? Är det media? Ja till stor del tror jag det är så, men även tränare och folk i hästarnas närhet har nog ett visst ansvar. Hur dom svarar på frågor om hästarna påverkar säkerligen media, experternas uttal och spelarna och så vidare. Det hänger nog ihop. Men klart är att media har sin del i kakan, sen hänger det nog ihop med tränare och spelare. Och såklart hästens tidigare prestationer, och i vissa fall känns det som att hästar lever på mer på vad dom har gjort förr än vad dom gör nu.
Det är lite som att lyssna på en låt man tycker om, man älskar den och lyssnar om och om igen, men tillslut, efter X antal lyssningar, så är låten inte bra längre, man har lyssnat sönder den. Det kan dröja år innan man kan lyssna på sönderlyssnade låtar igen utan att mer eller mindre må illa av det.
Det är ju så synd när dom gör så här med hästarna, vilka det nu är som gör det, för det ända som händer är att man tröttnar. Eller att alla får skyhöga förväntningar på hästen som hästen sen inte klarar av att leva upp till, inte nödvändigtvis för att hästen är dålig, utan för att den har fått förväntningar på sig som övergår hästens kapacitet. Och det är ju inte hästens fel.
Jag brukade älska både Maharajah och Sanity, tyvärr gör jag inte längre, dom är söndertjatade för mig och en del av mig är ledsen för det, oerhört ledsen.
/Sandra, Travnörden älskar travsport och vill inte att man ska tjata sönder hästarna så fort det går lite bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar